Saknar det här något otroligt. Att få vara på konsert med människan som betyder allt för en, eller mer än allt till och med, så mycket mer. Det är så satans svårt att beskriva för någon som inte vet hur det är och hur det känns att vara förälskad i någons musik som beskriver hela sin livsgång och som sätter toner på ens tankar. Men kan säga såhär: det är den bästa känslan i hela världen.

Saknar hur som helst Håkan, finaste, Hellström så jävla mycket. Det var det jag ville komma fram till.