Zappade över till Eurosport där konståknings VM visas och kan inte låta bli att bli otroligt förbannad och besviken på mig själv. Har nämligen börjat ångra mig något fruktansvärt nu på senaste tiden att jag slutade i konståkningen.

Nu i efterhand kan jag förstå vad min mamma menade med att jag skulle ha gått kvar i konståkningen, för det är nästan det enda jag har i tankarna nu för tiden. Varför satsade jag inte? Fatta hur grymt det hade varit. Eller att jag iallafall bytte till teamåkning istället. För det var faktiskt inte själva sporten jag var trött på. Det var min tränare och singelåkningen. Hatar att tänka så här i efterhand. Vad man skulle kunna ha förändrat i det förflutna, sånt som man verkligen ångrar, och dom besluten man inte tog fullt ut. Det är så lätt att vara efterklok. Helvete.

När jag brukar sitta och kolla på olika youtubeklipp på kvällarna på olika konståkningsprogram blir jag faktiskt otroligt nostalgisk. Som alltid. Men kan inte riktigt rå för sådant. Och jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag ångrar mig så mycket nu i efterhand, att jag bara gav upp sådär. Hade säkert haft det så jävla kul. Allt jäkla slit och press hade förmodligen lönat sig till slut, efter alla dessa år i ishallen, mitt föredetta andra hem.

Som sagt, det är så enkelt att vara efterklok.